Bytte buss på Backaplan idag.
Det var så klart tjockt med folk på hållplatsen och så fort en buss kom började folk knö från alla håll. Först kom en buss som jag inte skulle på så jag tog ett steg åt sidan och stod och tittade lite på kaoset.
Det var inte lätt att ta sig på och en liten tjej på 8-9år blev utknuffad ur kön hela tiden. Så plötsligt kom en kvinna störtande ut ur bussen, vilt gestikulerande och skrikande:
“Jamen vart fan är du? Kan du inte ens gå på bussen utan hjälp?”
Lill tjejen svarar med gråten i halsen att hon försökte men blev bortknuffad. “det är inte så lätt mamma!”
“Du är ju helt jävla värdelös! Kom på här nu så att vi kommer hem någon gång.” Så drog hon tag i tjejen
“Mamma, jag försökte faktisk men…”
Då höjde mamman handen och väste: “ett enda ord till från dig och smäller till dig, fattar du?”
Lilltjejen följde storgråtandes och med sänkt huvud efter sin mamma in på bussen och jag står kvar och kokar av ilska och med ett starkt begär att smälla till den vedervärdiga kvinnan. Jag hoppas att någon som var med på bussen gjorde det!
nä fy farao,jag hade nog inte kunnat hållt tyst!VISSA borde inte som du sa ha barn
överhuvudtaget.
Det trista är ju att det är en vanligt problem och det gör en ledsen:/
Helt sjukt. Man blir alldeles ledsen inombords. Fråga hennes namn, ring Sos! Gör vad som helst för att hon ska sluta förstöra sin dotters liv!!!
Frida: Nä, hade jag varit på den bussen hade hon fått höra både det ena och det andra. Nu gick det ju lite snabbt och de “försvann”. Men vilka puckon det finns!
Rumptroll: Ja, man blir ledsen och får ont i hjärtat. Man vill ju ta med sig lilltjejen hem och krama henne! Det sorgliga är väl att få reagerar även om de ser och hör liknande saker i sin dagliga närhet.