Vissa borde inte skaffa barn

Bytte buss på Backaplan idag.

Det var så klart tjockt med folk på hållplatsen och så fort en buss kom började folk knö från alla håll. Först kom en buss som jag inte skulle på så jag tog ett steg åt sidan och stod och tittade lite på kaoset.

Det var inte lätt att ta sig på och en liten tjej på 8-9år blev utknuffad ur kön hela tiden. Så plötsligt kom en kvinna störtande ut ur bussen, vilt gestikulerande och skrikande:

”Jamen vart fan är du? Kan du inte ens gå på bussen utan hjälp?”

Lill tjejen svarar med gråten i halsen att hon försökte men blev bortknuffad. ”det är inte så lätt mamma!”

”Du är ju helt jävla värdelös! Kom på här nu så att vi kommer hem någon gång.” Så drog hon tag i tjejen

”Mamma, jag försökte faktisk men…”

Då höjde mamman handen och väste: ”ett enda ord till från dig och smäller till dig, fattar du?”

Lilltjejen följde storgråtandes och med sänkt huvud efter sin mamma in på bussen och jag står kvar och kokar av ilska och med ett starkt begär att smälla till den vedervärdiga kvinnan. Jag hoppas att någon som var med på bussen gjorde det!

 

This is my dance space

Jag är social, glad och pratsam. När jag har lust.

På mitt utvecklingsamtal sa min chef att som Operations Manager är det viktigt att jag skapar god kontakt med kunderna och att jag rör mig mycket ute bland dem, ger dem av min tid och får dem att känna sig som ”en bundis & bästis”… :/

Så jag försöker. Det gör jag verkligen

Jag frågar hur de har det, hur helgen varit och om de gjort något speciellt. Jag uppmärksammar frisyrbyten och frågar ut dem om deras semestrar. Jag skrattar och skojar. Jag kan fastna i diskussioner om jag blir tillfrågad om min åsikt och jag kan berätta om mig och mitt liv. Till en viss gräns.

Men jag har redan bästisar. Utanför jobbet.

And I need my dance space at work. För distans, för att kunna fatta beslut och driva igenom dem, för att kunna stänga av och ladda om och för att inte ta med mig jobbet hem!

Det är inte alltid en enkel balansgång…

Klippt & Skuren

Man pratar om Bad Hair Day, well jag har haft ett Bad Hair Year! Katastrof är bara förnamnet. Och det mest korkade är att jag inte gjort något åt det. Det har hela tiden kommit något emellan…

Men nu är det 40års fest till helgen och sen åker vi till Grekland om en vecka så nu var jag tvungen att fixa det.

Jag gick först till Leonardo på Pelos (Kungspassagen 48 ) och jag hade tur. Han förbarmade sig över mig och min kalufs på direkten

Så satt jag där i tvätten och fick huvudmassage samtidigt som jag lyssnade på spanskpop och på de små spansktalande farbröderna i cardigan som satt i lokalen och pratade med varandra och med Leonardo & hans kollega. Terapi för en sönderstressad själ!

Själva klippningen gick snabbt och lätt. ”Ta av allt som behövs” sa jag och knep ihop ögonen. När jag öppnade dem igen låg det 7cm tussar av hår runt hela stolen och han var i full fart med att skära luggen med kniv.

Nu är det kort, kort för mig i allfall. Men jämt och tjockt och utan trassel och kluvna toppar. Det blev jättefint!

Nu skall jag bara ha i ny färg så är jag redo för kommande äventyr

Full av ord som inte vill komma ut

Jag har massor att skriva. Men jag kan inte formulera det i ord och meningar längre…

Jag förösker men det blir bara platt och meningslöst. Så jag raderar och stänger ner istället för att publicera.

Antagligen så kommer det snart, de måste bara jäsa klart. Sen kommer jag att tokblogga i flera dagar…

Under tiden roar jag mig med att surfa runt i bloggvärlden och läser inlägg här och där som får mig att må bra! 

NU, back to work!