Det sista året har jag försummat mina vänner. Jag vet att det är så och jag är ledsen för det. Den största boven i dramat är jobbet – det har sugit all kraft och energi ur mig. Det som sedan har funnits kvar har jag valt att i första hand lägga på Kärleken och vårt nya liv.

Men nu känns det som att det börjar vända. Jag har hängt av mig pälsen och kikar fram ur mitt ide.

Den sista tiden har jag träffat de bästa, snyggaste, goaste, härligaste tjejerna som finns – mina tre allra bästa vänner, flera flera gånger. Ni gör mig så glad, lugn och trygg! Ni får mig på rätt väg och ni får mig att fokusera. Ni är de bästa!

Men jag har också haft kontakt med flera av mina gamla vänner och bekanta från olika perioder i mitt liv. Härliga vänner som jag delar så mycket upplevelser, tankar och minnen med. Så nu är både fikor, AW och besök inplanerade framöver Toppen!

Det känns så skönt att vara tillbaka. Tillbaka i min egen kropp och hjärna efter att ha stått bredvid så länge och bara sett hur allt har rusat fram och förbi utan att kunna ta kontroll över det.

Jag är så lyckligt lottad som har kvar alla mina kompisar från förr – de har inte tröttnat och dissat trots alla mina nej. Tack för att ni finns och för allt som ni ger mig!