Jag är pappas flicka men mamma upp i dagen. Samma utseende, samma röst, samma höfter…, men också samma midja, samma humör och humor (nonexisting enl lillebror ) 

Men jag trodde att jag hade klarat mig undan städdillet…

Tydligen inte. Igår vårstädades det här At Storytelling. Och då menar jag på riktigt.

Vi putsade fönster, torkade ur skåp och lådor, hängde ut alla sängkläder, bäddmadrasser och kuddar, knäskurade alla golv, gjorde rent under badkaret, bakom spisen och under kylskåpet. Vi skurade och skrubbade balkongens alla väggar och golv samt utemöblerna. Vi slängde och röjde och frigjorde ytor. Och som om det inte räckte med det så passade vi på att köra tolv maskiner tvätt…

Vart kom det städmonstret ifrån…?

Men jag klagar inte, nu doftar det ljvligt rent och fräscht här hemma och allting bara glänser.

Och jag njuter – man får ju passa på för snart är här väl fullt av katthår och dammråttor igen…