Det kom blomsterbud till mig idag.
Och vilken härlig känsla det är när man öppnar och inte har en aning om vem som har skickat eller varför men att någon har tänkt på just mig och ansett att jag är värd blommor! Det är fint.
Inslaget i omslagspappret var en box med belgisk choklad och en fantastisk bukett med sommar blommor. På kortet stod det:
”Tack för all fin hjälp jag fick igår i samband med min konferens”
Står man ut? Så rart så man börjar gråta!
Fler sådana kunder tack! 
Vi skall till Stockholm idag. Familjemiddag och drink med vänner ikväll och så 40års fest imorgon. Så det blir fullt ös -Kul!
Lilla E skall vara hemma, men självklart hade vi ordnat så att hon skulle få mat och sällskap ett par gånger under helgen.
Vaknade imorse och såg att kattvakten hade sms i natt att hon är sjuk och måste åka till sina föräldrar. Kris på mer än ett sätt…
Men så man ju turen att ha världens bästa vänner! Sara* svarade på mitt halvt hysteriska sms vid 06:05 och sa att självklart kunde de ställa upp och gosa med Lilla E ett par gånger under helgen. Och klockan 06:45 dök hon upp snygg som en filmstjärna 
Och jag fick inte bara lämmnat av husnycklarna utan fick även skjuts till busshållplatsen. Vilken lyx!
Tusen miljoner tack Darling! You are a Star!!!
Och Lilla E ser fram emot att få träffa sin vän Jonas igen
Nu har Fröken Beige försvunnit för den här gången. Jag hade egentligen varesig tid eller energi för att ta itu med henne idag så det var skönt att jag fick lite hjälp på traven.
Men Pappa B, han kom inte från fönstret til vänster utan klev rakt ut ur hissen och gick med bestämda steg in i Backoffice där hon satt och försökte smälta ihop med möblerna. Men han hittade henne allt och slängde ut henne med huvudet före – tur det!
Nu skall jag avsluta här och sen kl 17 bär det av till Kia på Jippi.
Om ett par timmar har jag nyvässade klor!
Idag är jag tyst, och likgiltig.
Ingenting spelar någon roll. Jag orkar helt enkelt inte bry mig. Varför skall jag? Varför skall jag vara engagerad och försöka?
Jag är inte sur eller ledsen, jag bara skiter i allt!
Har tagit på mig min beige kostym och hoppas att jag smälter in bland björkmöblerna här i Backoffice. Om ingen ser mig så finns jag inte…
Vilken underbar kväll jag har haft
Bokcirkel hos mig och nästan alla tjejerna kunde komma. Det var första gången på länge som vi var så många.
Direkt efter jobbet shoppade jag till den obligatoriska te och smörgås fikan. Sen hem och lägga färg i håret så att det kunde verka när jag städade. Sköljde ur och lät håret torka samtidigt som jag gjorde en plåt chokladmuffins och dukade. Multitasking på högsta nivå
Kl 19 började det ringa på dörren och snart satt vi ihopklämda i soffan allihopa och musmade mackor och muffins, pratade och skrattade som alltid!
Kvällens bok var Bitterfittan och det fanns mycket att prata om. Jag har redan skrivit vad jag tycker om den här och här.
Det var roligt att prata med bästa tjejerna om den och vrida och vända på olika situationer, tankar och vad man skall göra för att lösa sina ”problem”. Vad vi egentligen kom fram till är väl att det inte finns något som är rätt för alla. Att man måste känna efter själv vad som är viktigt och hur man vill ha det i sitt liv. Vilka fighter skall man ta och vilka är mindre viktiga. Man skall inte se sig blind på 100% rättvisa utan se till så att var och en gör det som den är bra på och att man själv mår bra med fördelningen.
Om man respekterar och tar hand om varandra och man själv är nöjd och lycklig då har man nått långt!
Tack tjejer för en underbar kväll! Ser redan fram emot trippen till Nödinge och vad ni andra kommer att tycka om Flyga Drake
Ett av våra företag hyr ett konferensrum en gång i månaden och låter en massör komma dit och ge dem rygg & nack massage. Bra personalvård tycker jag!
Men idag har massören lyckats tappa en flaska med massage olja så den gick i tusen bitar och nu kan man tro att vi driver ett spa här på plan 7…
Det var en flaska med en avslappnande och harmonisk doft. I lagom mängd.
Nu har vi överdoserat, det stinker det här. Jag känner jag mig snarare hög än harmonisk 
Och migränattack är inte ok idag för vi har bokcirkel hos mig ikväll
Räknade ihop vår handkassa idag. Inga stora summor, inte mycket pengar.
Ändå var jag helt svart om händerna när jag var klar och de luktade ”nickel & smuts”.
Tänk vad mycket skit som finns på sedlar och mynt som man får på sig…
Äckligt!
Lilla E är alltid ute på balkongen på morgonen när jag gör mig iordning för jobbet.
Hon brukar ligga på bordet i solen och gotta sig och ha det bra. Så var det även idag.
Så plötsligt hör jag något från balkongen och går för att se vad som händer. Då får jag se hur Frk Skata struttar fram och tillbaka på balkongräcket och vippar med stjärtfjädrarna samtidigt som hon tittar på Lilla E som nu sitter nedanför räcket och tittar på henne.
Frk Skata stannar upp, flaxar och sätter sig på bordet, flaxar lite till och sätter sig på stolen bara 15cm från Lilla E. Hon lägger huvudet på sne och ser ut som att hon säger: ”Haha, du kan inte ta mig…”
Jag är lite imponerad, Que cara tiene! Att hon vågar?! Katten är ju ändå riktigt nära.
Men sen fortsätter hon sin promenad på räcket och Lilla E börjar ”prata” och gör sig redo att hoppa. Men då la jag mig i. I Spanien promenerade hon lätt och ledigt omkring på räcket 13vån upp och jag vet att hon har en fantastisk balans men ändå, tänk om hon felbedömmer avstånd och yta och far över räcket och tre våningar ner i asfalten. Det vill jag inte stå och se på!
Så Frk Skata blev rädd för mig och flög iväg (hon var inte så kaxig när det kom till kritan…) och Lilla E blev sur för att jag förstörde hennes roliga. Hon gick och la sig bakom den stora blomkrukan och spanade efter retstickan för att kunna hoppa fram och överaska henne om hon kom tillbaka. Men ingen mallig skata kom och när det var dags för Lilla E att komma in var hon forfarande sur på mig. Svansen i vädret och rumpan demonstrativt åt mitt håll… Nästan lite gulligt
Ja ja, förhoppnigs vis har det gått över tills i eftermiddag!
Bytte buss på Backaplan idag.
Det var så klart tjockt med folk på hållplatsen och så fort en buss kom började folk knö från alla håll. Först kom en buss som jag inte skulle på så jag tog ett steg åt sidan och stod och tittade lite på kaoset.
Det var inte lätt att ta sig på och en liten tjej på 8-9år blev utknuffad ur kön hela tiden. Så plötsligt kom en kvinna störtande ut ur bussen, vilt gestikulerande och skrikande:
”Jamen vart fan är du? Kan du inte ens gå på bussen utan hjälp?”
Lill tjejen svarar med gråten i halsen att hon försökte men blev bortknuffad. ”det är inte så lätt mamma!”
”Du är ju helt jävla värdelös! Kom på här nu så att vi kommer hem någon gång.” Så drog hon tag i tjejen
”Mamma, jag försökte faktisk men…”
Då höjde mamman handen och väste: ”ett enda ord till från dig och smäller till dig, fattar du?”
Lilltjejen följde storgråtandes och med sänkt huvud efter sin mamma in på bussen och jag står kvar och kokar av ilska och med ett starkt begär att smälla till den vedervärdiga kvinnan. Jag hoppas att någon som var med på bussen gjorde det!
Jag är social, glad och pratsam. När jag har lust.
På mitt utvecklingsamtal sa min chef att som Operations Manager är det viktigt att jag skapar god kontakt med kunderna och att jag rör mig mycket ute bland dem, ger dem av min tid och får dem att känna sig som ”en bundis & bästis”… :/
Så jag försöker. Det gör jag verkligen
Jag frågar hur de har det, hur helgen varit och om de gjort något speciellt. Jag uppmärksammar frisyrbyten och frågar ut dem om deras semestrar. Jag skrattar och skojar. Jag kan fastna i diskussioner om jag blir tillfrågad om min åsikt och jag kan berätta om mig och mitt liv. Till en viss gräns.
Men jag har redan bästisar. Utanför jobbet.
And I need my dance space at work. För distans, för att kunna fatta beslut och driva igenom dem, för att kunna stänga av och ladda om och för att inte ta med mig jobbet hem!
Det är inte alltid en enkel balansgång…
Senaste kommentarer