Kalla kårar drar över ryggen och jag får ont i magen när jag läser om Elisabeth från Amstetten och hur hon har levt isolerad i en ”tortyrkammare” de senaste 24 åren.

Jag har svårt at ta det till mig, precis som jag hade med Natascha och alla andra liknande fall som har florerat i pressen. Hur kan en förälder göra så mot sitt barn? Hur kan någon människa göra så mot någon annan? För mig är det obegripligt!

Men när jag fortsätter läsa och får reda på att hennes far har ”lurat” poliserna att tro att Elisabeth har gett sig iväg av fri vilja och att hon sedan under årens lopp har fött 7 barn där nere i källaren varav tre har fått ”komma upp” till livet så börjar jag undra om detta verkligen är sant. Hur kan Elisabeths mamma bara köpa sin mans lögner om att 1: deras dotter har gett sig av 18år gammal och inte vill ha kontakt? 2: att hon sedan med jämna mellanrum lämmnar av barn på deras trappa för att de skall uppfostra dem? Och hur kan 4 personer hållas helt isolerade i ett hus utan att någon i hushållet börjar ana oråd – pappan måste ju ha tillbringat väldigt mycket tid i källaren…?  

Jag brukar kallas naiv och att jag tror alla om gott och kanske är det så. Kanske vill jag bara inte att det skall vara sant, att sådan här ondska inte skall få existera…