Vi har gjort det med Estonia, med Elfte September och med Tsunami. Skrivit sönder det och ältat snyfthistorier tills vi inte längre blir berörda. Jag tycker att det är fel! Och jag hoppas, precis som Lisa Magnusson, att vi slipper det den här gången.
Men det är tabu att tycka så. Hur kan man vara emot att tända ljus i fönstret kl 21 en måndagskväll? Varför lusläser man inte allt om mordutredningen så att man i fikarummet kan prata om mördarens görande och havande under den aktuella dagen som om man hade varit med själv? Hur kan det komma sig att man inte ältar alla “om och men” till förbannelse eftersom det hela var oplanerat, det var ju slumpen som avgjorde att Engla blev mördad. Hur kan man välja att inte engagera sig?
Well, helt enkelt för att jag är emot “det känslomässiga frosseriet” och tar hellre avstånd ifrån det än ältar och ältar tills det inte betyder eller berör något längre.
Jag vill inte göra det med Engla!
jag håller med.. det är en så tragisk händelse. fy.
Är helt inne på din linje, det blir tills slut en form av socialpornografi, alla ska tända ljus, alla ska skriva under listor etc. Hela jävla historian om denna tösabit är så tragisk, men det räcker med det. Saken blir inte enklare för att man skriver spaltvis om tösen eller andra tragiska händelser och hur höga trösklar gärningsmannen ( därför hände det som hände )hade. Man kan låta så kall när man konstaterar att detta är , tyvärr, verkligheten. Och det lär inte vara sista gången vi läser ungefär samma historia igen i våra dagstidningar.
Engla är ett härligt exempel på hur svenskar är hycklande och lättpåverkade av media. Engla är inte det första barnamordet precis, inte heller är det ett särskilt fruktansvärt sådant. Det är ytterst få incidenter som dessa som sker i Sverige, betydligt fler barn dör i bil och drunkningsolyckor. Det dessutom finns väldigt lite att göra för att förebygga att det händer igen, slumpartat våld av psykiskt störda människor kommer att ske fler gånger. Man kan inte inte bara “spärra in” alla som uppvisar avvikande betéende. Upplysningsvärdet i Engla hysterin är dessutom närmast noll, skulle istället säga att det bara lägger ved på elden för paranoida föräldrar och häxjakten på psykiskt störda.
Tusentals barn dör varje dag av svält och annan misär, svenska turister köper barnsex på sina chartersemestrar. Det tycks ha ett betydligt svalare medialt intresse än Engla av någon anledning. Det är som förintelsen, alla svenska skolbarn plågas vid upprepade tillfällen om hur denna dystra stund i mänsklighetens historia inte får upprepas igen. De får däremot inte reda på japanernas massmord i kina under samma period eller hur omvärlden senare har blundat för nya folkmord och låtit dom obehindrat ske om och om igen. Kambodia och Rwanda (Rwanda så sent som 1994, ett år som de flesta svenskar minns som en varm sommar med fotbolls VM) där miljoner människor mördades men ingen tycktes bry sig.
Jag kan inte bry mig om allt men jag låtsas i alla fall inte att jag gör det eller värnar om allas värde som människor som så många Svenskar tror sig göra.
Varför bry sig om Engla? Hon är bara en av av tiotusentals människor som dog den dagen. Fruktansvärt för hennes familj och andra anhöriga, men det är sånt som händer och jag fattar inte varför det ska vara i intresse för miljoner?
- Ursäkta att det blev lite långt å långrandigt.
Skönt att höra att man inte är ensam om dessa “tabubelagda” tankar.
Pia: Nej, tyvärr är det nog inte sista gången vi läser något liknande. Snarare tvärtom…
SajT: Det är ju så att vissa fall/händelser förstoras i media och allas hjärtan blöder och plånböcker töms. Men majoriteten av alla utsatta som inte får den hårda mediabevakningen går helt utan hjälp fast de ofta är de som skulle behöva den mest… Världen är upp-&ner.
Robert: Du är absolut inte ensam. Men det är lite trist att man känner så och knappt vågar säga det till någon av rädsla att uppfattas som känslokall och utan hjärta