Spöken At Storytelling

Lilla E jagar spöken.

De svävar förbi utanför vårt fönster och retar henne

Men nu skall jag ta med mig min Ghostbuster och krypa i säng. Upp 5:30 imorgon… ZZzzz

Låt Engla bli en Ängel

Vi har gjort det med Estonia, med Elfte September och med Tsunami. Skrivit sönder det och ältat snyfthistorier tills vi inte längre blir berörda. Jag tycker att det är fel! Och jag hoppas, precis som Lisa Magnusson, att vi slipper det den här gången.

Men det är tabu att tycka så. Hur kan man vara emot att tända ljus i fönstret kl 21 en måndagskväll? Varför lusläser man inte allt om mordutredningen så att man i fikarummet kan prata om mördarens görande och havande under den aktuella dagen som om man hade varit med själv?  Hur kan det komma sig att man inte ältar alla ”om och men” till förbannelse eftersom det hela var oplanerat, det var ju slumpen som avgjorde att Engla blev mördad. Hur kan man välja att inte engagera sig?

Well, helt enkelt för att jag är emot ”det känslomässiga frosseriet” och tar hellre avstånd ifrån det än ältar och ältar tills det inte betyder eller berör något längre.

Jag vill inte göra det med Engla!

Trollande Exhibitionister…

Hon sa: ” Nu hade vi sex i vardagsrummet och i trappuppgången samtidigt! ”

Hmm, hur går det till?  Spännande…

Shopping hjälper mot allt… ;)

Jag gav upp vid fem. Ringde min controller och sa att jag inte längre fattade vad jag gjorde och att han får reda ut det. Skickad iväg det jag hade och så får vi ta det som det kommer…

Sen tog jag min urblåsta hjärna på ett shopping spree! Kom hem med två par skor, en kjol, två skjortor, en sommar topp och ett par mysshorts + en present till Kärleken som ligger hemma och är sjuk

Sen mådde jag mycket bättre! Tänk vad lite shopping kan göra för humöret?

Som honung på yoghurt

Det är vad solsken är för sinnet och själen

 

På jobbet går allt åt helvete idag…

 Men jag tvingade mig själv att stänga av det och faktiskt ta ut min lunchtimme. Jag kunde för en gång skull leva efter mitt egna visdomsord: ”Vem tackar en för det?” Så jag stängde ner datorn och satte mig på en bänk och njöt av solen.

Det luktade hav och solsken nere vid Göteborgshamn. Fiskmåsarna skrek, Börjessonsbåtar kom och gick och till och med vinden var varm! Det är sommar nu!!!

Nu är jag tillbaka i Backoffice bunkern och skall börja bråka med systemet och rapporterna…

 

Njuter av en Cola Zero och käner mig stark igen!

Lögn eller verklighet?

Kalla kårar drar över ryggen och jag får ont i magen när jag läser om Elisabeth från Amstetten och hur hon har levt isolerad i en ”tortyrkammare” de senaste 24 åren.

Jag har svårt at ta det till mig, precis som jag hade med Natascha och alla andra liknande fall som har florerat i pressen. Hur kan en förälder göra så mot sitt barn? Hur kan någon människa göra så mot någon annan? För mig är det obegripligt!

Men när jag fortsätter läsa och får reda på att hennes far har ”lurat” poliserna att tro att Elisabeth har gett sig iväg av fri vilja och att hon sedan under årens lopp har fött 7 barn där nere i källaren varav tre har fått ”komma upp” till livet så börjar jag undra om detta verkligen är sant. Hur kan Elisabeths mamma bara köpa sin mans lögner om att 1: deras dotter har gett sig av 18år gammal och inte vill ha kontakt? 2: att hon sedan med jämna mellanrum lämmnar av barn på deras trappa för att de skall uppfostra dem? Och hur kan 4 personer hållas helt isolerade i ett hus utan att någon i hushållet börjar ana oråd – pappan måste ju ha tillbringat väldigt mycket tid i källaren…?  

Jag brukar kallas naiv och att jag tror alla om gott och kanske är det så. Kanske vill jag bara inte att det skall vara sant, att sådan här ondska inte skall få existera…

 

 

Thats great, thank you!

Sitter med månadsfaktureringen idag för våra 78kunder. Första gången i vårt nya ekonomisystem och det går verkligen jättebra…

Systemet har en sådan fiffig funktion att när man skapar fakturorna så försvinner de ut i cyberspace för att sedan komma tillbaka till min mailbox fix och färdiga att printa. Först efter att jag har printa dem och kan jag ta tag i grovjobbet – att samanställa alla rapporter som måste skickas till ekonomikontoret senast idag kl 17:00.

Problemet är att mina fakturor har bestämt sig för att ta en fika i cyberspace… Jag har väntat i 1tim och 21minuter nu. Toppen. Verkligen.

Det värsta är att när jag ringer och felanmäler det hos vår IT support i Churtsey så är jag så trevlig och vänlig: ”please put it down as urgent because its month end billing today” och ”thanks a lot for your help, thats great!” När jag egentligen bara vill svära och förbanna det här skit systemet.

Men 14år inom service branschen har ju ändå lärt mig att man kommer längst och snabbast fram genom vänlighet. Så det är bara att bita ihop och le trots att det suger!

Nu håller jag mest tummarna för att jag skall komma jag härifrån i tid idag…